Ett graviditetssymptom som verkar ganska så universellt är den totala hormonella förvirringen som kan slå till lite när som. Alltså att man blir lite fluffig i huvudet sådär, hormonerna själva är säkert inte mer förvirrade än vanligt.
Ett alldeles färskt exempel är när jag efter en ganska så sömnbristig natt föreslog för maken att pizza vore en bra middag eftersom jag hade noll och ingen lust att laga mat. Maken höll med om förslaget å hämtade upp maten på vägen hem från jobbet. Jag plockade fram pizzatallrikar och reflekterade lite kort över att pizzorna måste varit ovanligt stora då de med nöd och näppe fick plats, ja t.o.m sköt en aning över kanten. Nåväl... Vi åt, kollade på en gammal film å jag somnade i soffan. *snark*
När jag till slut vaknade och dimman lättat något tittade jag på tallrikarna som inte funnit sin väg till diskmaskinen ännu å insåg att det där var ju vanliga mattallrikar å inte alls pizzavarianten. Inte konstigt att de kändes små! Till mitt försvar kan jag ju berätta att båda sorterna är himmelsblå höganästallrikar som är identiska förutom storleken då...å så står de på hyllorna under varandra...men ändå. Borde man inte bli smartare under de här 9+ månaderna när man typ sportar två hjärnor istället för halvsenil och fluffhuvad?
Ryktet säger att hjärncellerna aktiveras igen efter förlossning och avklarad amning så jag får väl leva på hoppet ett tag till. :)